Pigg och daggdropparna
2 min
Ute på den stora ängen bodde en liten igelkott som hette Pigg. Pigg tyckte om att vandra när det var mörkt, för igelkottar är vakna på natten och sover på dagen.
En tidig morgon, när solen precis började titta fram, skulle Pigg gå hem till sitt bo under rosenbusken. Tass, tass, tass gick hans små fötter.
Men oj! Gräset var alldeles blött. Fötterna blev kalla, och nosen blev våt.
– Det har ju inte regnat, sa Pigg. Varför är gräset blött?
Pigg ville verkligen veta. Så han frågade snigeln under ett blad.
– Jag vet inte, sa snigeln. Men jag tycker om när det är blött.
Pigg frågade musen vid stenen.
– Jag vet inte, sa musen och gäspade stort.
Till sist tassade Pigg ner till bäcken, där den gamla grodan satt.
– Grodan, varför är gräset blött fast det inte har regnat?
Grodan log ett brett grodleende.
– Vad bra att du undrar, sa hon. I luften finns det vatten. Det är så pyttelite att ingen kan se det. När natten kommer blir luften sval, och gräset blir kallt. När det osynliga vattnet nuddar det kalla gräset, blir det till små, små droppar. De dropparna heter dagg.
– Dagg, viskade Pigg. Vad händer med daggen sen?
– När solen värmer, flyger dropparna upp i luften igen, sa grodan. Då blir gräset torrt.
Pigg tittade ut över ängen. Nu såg han att varje strå hade en liten droppe. Och i varje droppe glittrade en liten sol. Det var så vackert.
– Tack, grodan, sa Pigg. Jag är glad att jag frågade.
Sen tassade han hem. Tass, tass, tass, genom den glittrande daggen.
Under rosenbusken var det mjukt och varmt. Pigg rullade ihop sig till en liten taggig boll. Han stoppade nosen under magen och blundade.
Ute på ängen började solen sakta värma gräset. Daggdropparna flög tyst upp i luften, en efter en.
Och lilla Pigg sov, lugnt och gott, ända tills det blev kväll igen.
God natt, lilla Pigg. God natt, ängen.