Lilla musens stora jordgubbe
2 min
Det var en gång en liten mus som hette Mimmi. Mimmi bodde i ett mjukt bo under en gammal stubbe, alldeles vid kanten av en solig äng.
En kväll, när solen var låg och gul, gick Mimmi ut på promenad. Tripp, tripp, tripp, gick de små tassarna genom gräset. Då såg Mimmi något rött som lyste under ett grönt blad.
Det var en jordgubbe. En stor, röd, söt jordgubbe! Den var nästan lika stor som Mimmi.
Mimmi tittade noga. Jordgubben var full av små gula prickar. ”Vad är det här för prickar?” undrade Mimmi.
En humla surrade förbi. ”Det är jordgubbens frön”, sa humlan. ”Jordgubben har sina frön på utsidan, inte inuti som många andra bär. Ur ett litet frö kan det växa en helt ny jordgubbsplanta.”
”Frön på utsidan!” sa Mimmi och log. ”Vad fiffigt.”
Mimmi tänkte på att äta upp hela jordgubben. Mums, mums, mums. Men då hördes ett prassel. Där kom igelkotten Stina, ekorren Kalle och lilla haren Lo.
”Oj, vilken fin jordgubbe”, sa Stina.
Mimmi tittade på jordgubben. Mimmi tittade på vännerna. Sedan sa Mimmi: ”Den är så stor. Vi kan dela på den!”
Så de satte sig i en ring i gräset. Mimmi delade jordgubben i fyra bitar. En bit till Stina. En bit till Kalle. En bit till Lo. Och en bit till Mimmi.
Mums, mums, mums. Det var den godaste jordgubben någon av dem hade smakat. De skrattade och fick rosa saft på nosarna.
”Det smakar ännu godare när vi delar”, sa Kalle.
Innan de gick hem tryckte Mimmi försiktigt ner ett litet frö i den mjuka jorden. ”Kanske växer här nya jordgubbar till sommaren”, viskade Mimmi.
Nu hade solen gått ner. Stjärnorna tittade fram, en efter en. Stina rullade ihop sig under en buske. Kalle klättrade upp i sitt träd. Lo kröp ner i sin grop.
Och Mimmi tassade hem till boet under stubben, tripp, tripp, tripp. Mimmi la sig på den mjuka mossan, gäspade stort och slöt ögonen.
God natt, lilla Mimmi. God natt, alla vänner. God natt, lilla frö i jorden.