De tre bockarna Bruse

Det var en gång tre bockar som alla hette Bruse. Det fanns en liten bock Bruse, en mellanstor bock Bruse och en stor bock Bruse.

De bodde nere i dalen. Men gräset där var nästan slut, och bockarna var hungriga.

Uppe på backen, på andra sidan bäcken, växte det saftigt grönt gräs. Dit ville de gå.

Över bäcken gick en liten bro av trä. Och under bron bodde ett troll.

Trollet var stort och lurvigt, med mossa i håret och en näsa som en potatis. Det tyckte om när det var tyst. Mest av allt tyckte det om att sova middag.

Först kom den lilla bocken Bruse. Tripp, trapp, tripp, trapp, sa det på bron.

– Vem är det som trippar på min bro? brummade trollet och tittade upp. Jag försöker sova!

– Det är bara jag, den lilla bocken Bruse, sa den lilla bocken med pipig röst. Jag ska upp på backen och äta gräs.

– Hm, sa trollet. Du väckte mig.

– Förlåt, sa den lilla bocken. Snart kommer min bror. Han är mycket större än jag. Prata med honom i stället.

– Gå då, muttrade trollet och gäspade. Och den lilla bocken trippade vidare upp på backen.

Sedan kom den mellanstora bocken Bruse. Tripp, trapp, tripp, trapp, sa det på bron, lite högre nu.

– Vem är det som trampar på min bro? brummade trollet.

– Det är jag, den mellanstora bocken Bruse. Jag ska upp på backen och äta gräs.

– Nu har jag blivit väckt två gånger, sa trollet surt.

– Förlåt, sa bocken. Men vänta på min storebror. Han är allra störst.

– Gå då, sa trollet och gnuggade sig i ögonen.

Till sist kom den stora bocken Bruse. TRIPP, TRAPP, TRIPP, TRAPP, sa det, och hela bron gungade.

– Vem är det som dundrar på min bro? ropade trollet och klev upp på bron.

– Det är jag, den stora bocken Bruse, sa den stora bocken. Han hade stora horn och en djup röst. Men han var inte arg.

Han tittade på trollet och såg hur trött det var.

– Du ser ut att behöva sova, sa han. Från och med nu ska vi gå tyst på bron. Det lovar jag.

Trollet blinkade. Ingen hade lovat det förut.

– Tyst? sa trollet. Varje dag?

– Varje dag, sa den stora bocken. Om du låter oss gå över till gräset.

– Då är vi överens, sa trollet. Och för första gången på länge log det.

Den stora bocken gick försiktigt, försiktigt över bron. Tipp, tapp, tipp, tapp. Så tyst han kunde.

Uppe på backen åt de tre bockarna Bruse gräs tills magarna var runda och fulla. Sedan lade de sig tätt intill varandra i det mjuka gräset.

Under bron låg trollet och snarkade, lugnt och nöjt.

Solen gick ner bakom backen. Bäcken porlade. Och snart sov alla – den lilla, den mellanstora och den stora bocken Bruse. Och trollet med.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. God natt.