De tre små grisarna

Det var en gång tre små grisar som skulle bygga var sitt hus.

– Jag bygger av halm, sa den första grisen. Det går fort, och sedan kan jag leka.

– Jag bygger av pinnar, sa den andra grisen. Det går också fort.

– Jag bygger av tegelsten, sa den tredje grisen. Det tar längre tid, men då blir huset starkt.

Halmhuset var klart före lunch. Pinnhuset var klart före middag. Men den tredje grisen byggde ända till kvällen. Sten på sten, sten på sten.

Samma kväll kom vargen gående över ängen. Han var stor och grå, och han var hungrig efter en lång dag.

– Lilla gris, lilla gris, får jag komma in? sa vargen vid halmhuset.

– Nej, sa den första grisen. Det här är mitt hus.

– Då ska jag blåsa, sa vargen. Och han blåste så att halmen flög åt alla håll. Swisch!

Den första grisen sprang så fort den kunde till pinnhuset.

– Små grisar, små grisar, får jag komma in? sa vargen.

– Nej, sa grisarna.

Vargen blåste igen. Fffuu! Och pinnarna ramlade ihop i en hög.

De två grisarna sprang till tegelhuset. Den tredje grisen öppnade dörren.

– Kom in, sa den. Här är det tryggt.

Vargen kom efter. Han blåste. Han blåste lite till. Han blåste så att kinderna blev runda som ballonger. Men tegelhuset stod kvar. Inte en enda sten rörde sig.

Till sist satte sig vargen på en stubbe, alldeles andfådd.

– Jag orkar inte mer, flämtade han. Jag är så trött. Och så hungrig.

Inne i huset tittade grisarna på varandra. Det luktade gott från spisen. Den tredje grisen hade kokat en stor gryta grönsakssoppa.

– Han ser inte så farlig ut nu, viskade den första grisen.

– Han ser mest trött ut, sa den andra.

Den tredje grisen öppnade fönstret, bara lite.

– Vill du ha soppa? frågade den. Du får sitta där ute på trappan.

Vargen blev så förvånad att han glömde att vara arg.

– Ja, tack, sa han tyst.

Så satt vargen på trappan och åt soppa, och grisarna åt inne vid bordet. Ingen blåste på någonting mer den kvällen.

Sedan gick vargen hem till sin skog med magen full. Och grisarna bestämde att de skulle bygga om halmhuset och pinnhuset. Den här gången av tegelsten. Tillsammans.

Den natten sov alla tre små grisarna i det starka huset. Elden sprakade i spisen. Ute på ängen var det alldeles stilla.

God natt, små grisar.