Pepparkaksgubben
3 min · folksaga, fritt återberättad
Det var en gång en gammal gumma och en gammal gubbe som bodde i ett litet hus. En dag bakade gumman pepparkakor. Av den sista degbiten gjorde hon en pepparkaksgubbe, med russin till ögon och vit glasyr till knappar.
Hon satte in honom i ugnen. Det doftade kanel och ingefära i hela köket.
När hon öppnade ugnsluckan hoppade pepparkaksgubben rakt ut på golvet.
– Spring, spring, så fort du kan, mig fångar ingen, jag är pepparkaksgubben! ropade han. Och så sprang han ut genom dörren.
Gumman sprang efter. Gubben sprang efter. Men pepparkaksgubben var snabbare.
Han sprang förbi kon på ängen.
– Stanna lite! sa kon.
– Spring, spring, så fort du kan! sjöng pepparkaksgubben och sprang vidare.
Han sprang förbi hästen i hagen. Hästen ville också att han skulle stanna. Men pepparkaksgubben bara sjöng och sprang.
Till sist kom han fram till en bred å. Där tog vägen slut. Pepparkaksgubben stannade. Han kunde inte simma, för pepparkakor blir mjuka i vatten.
Vid ån satt en räv.
– Behöver du hjälp att komma över? frågade räven. Sätt dig på min rygg.
Pepparkaksgubben klättrade upp, och räven simmade lugnt ut i ån.
– Vart är du på väg så bråttom? frågade räven.
Pepparkaksgubben tänkte efter.
– Jag vet inte, sa han. Jag bara springer.
– Den som springer hela tiden hinner inte se någonting, sa räven. Titta.
Och pepparkaksgubben tittade. Solen höll på att gå ner. Himlen var rosa och guld, och ån glittrade.
På andra sidan satte räven försiktigt ner honom i gräset.
– Nu är du över, sa räven. Men det börjar bli mörkt. Var ska du sova i natt?
Pepparkaksgubben tänkte på det varma köket. På doften av kanel. På gumman och gubben, som hade sprungit efter honom ända till ängen.
– Jag tror att jag vill hem, sa han tyst.
Räven nickade. Han bar honom tillbaka över ån, och sedan gick de långsamt hela vägen hem. Förbi hästen. Förbi kon. Fram till det lilla huset.
Gumman och gubben stod i dörren.
– Där är du ju! sa gumman. Vi har letat överallt.
– Förlåt att jag sprang, sa pepparkaksgubben. Nu vill jag hellre stanna.
Räven fick en kopp varm mjölk vid spisen. Sedan travade han hem till sin lya.
Pepparkaksgubben fick en egen plats på fönsterbrädan. Därifrån kunde han se månen, ängen och ån långt borta. Han behövde inte springa någonstans.
God natt, lilla pepparkaksgubbe.
