Guldlock och de tre björnarna

Det var en gång en liten flicka som hette Guldlock. Hon kallades så för att hennes hår var gult och lockigt, som solsken.

En morgon gick hon ut i skogen för att plocka blåbär. Hon gick och gick, och till sist kom hon fram till ett litet hus av trä.

I huset bodde tre björnar: en stor pappa björn, en mellanstor mamma björn och en liten björnunge. Men just nu var de inte hemma. De hade gått en promenad medan gröten svalnade.

Dörren stod på glänt. Guldlock knackade, men ingen svarade. Då gick hon in. Det skulle hon kanske inte ha gjort – men hon var så nyfiken.

På bordet stod tre skålar med gröt. Guldlock smakade på gröten i den stora skålen.

– För varm, sa hon.

Hon smakade på gröten i den mellanstora skålen.

– För kall.

Sedan smakade hon på gröten i den lilla skålen.

– Precis lagom! Och så åt hon upp alltihop.

Vid brasan stod tre stolar. Den stora stolen var för hård. Den mellanstora var för mjuk. Men den lilla stolen var precis lagom. Guldlock satte sig, och krack! Stolen gick sönder.

– Oj, sa Guldlock. Nu kände hon sig trött.

Hon gick uppför trappan. Där stod tre sängar. Den stora var för hög. Den mellanstora var för låg. Men den lilla sängen var precis lagom. Guldlock kröp ner under täcket och somnade.

Snart kom björnarna hem.

– Någon har smakat på min gröt, brummade pappa björn.

– Någon har smakat på min gröt, sa mamma björn.

– Någon har smakat på min gröt, pep björnungen. Och ätit upp alltihop!

Sedan såg de stolarna.

– Och min stol är trasig, sa björnungen.

De gick tyst uppför trappan.

– Någon har legat i min säng, sa pappa björn.

– Och i min, sa mamma björn.

– Och här ligger hon ju! viskade björnungen.

Guldlock slog upp ögonen. Där stod tre björnar och tittade på henne. Hon blev så förvånad att hon satte sig rakt upp i sängen.

Men björnarna var inte arga. De var bara förvånade, de också.

– Förlåt, sa Guldlock. Jag skulle inte ha gått in utan att fråga. Jag åt upp gröten, och jag råkade ha sönder stolen.

– Vad bra att du säger förlåt, sa mamma björn vänligt.

– Stolen kan vi laga tillsammans, sa pappa björn.

Och det gjorde de. Pappa björn höll i, och Guldlock och björnungen spikade. Pang, pang. Snart var den lilla stolen hel igen.

Mamma björn kokade ny gröt, och den här gången åt de tillsammans. Den var precis lagom.

När solen började gå ner följde björnarna Guldlock hem genom skogen. Vid grinden vinkade björnungen.

– Kom och hälsa på igen, sa han. Men knacka först!

– Det lovar jag, sa Guldlock och skrattade.

Den kvällen kröp Guldlock ner i sin egen säng. Den var inte för hög och inte för låg. Den var precis lagom.

God natt, Guldlock. God natt, små björnar.